hej Naseer

Jag gick igenom en gastric bypass operation april 2008. 150 kilo vägde jag som max, julen innan. Det var hemskt. Jag kunde knappt röra mig och allt jag kunde göra åt min sorg var att försöka träna och trycka i mig energi för att orka med att träna. För att sedan kämpa emot utmattningen som en 150 kilos tillför en 174 centimeter lång människa. Vart var jag på väg? Mot apati och självdestruktivt beteende. Vad hade jag för garantier? Min garanti var att jag skulle dö om ingenting hände. Jag fick min operation. Ni underbara människor som jobbade med mig under operationen är jag skyldig mitt liv. Och alla sköterskor som kom in mitt i natten och gav mig morfin, ni som tvingade mig vakna vid alldeles för tidiga åtta på morgonen, ett stort tack. Era ansikten och namn är sedan länge bortglömda men jag älskar er ändå.

En gastric bypass är ingen mindre operation. Är man beredd att ge sitt liv i utbyte mot ett liv som fungerar så är det definitivt det bästa man kan satsa på. Innan min operation levde jag som överviktig i mer eller mindre hela mitt liv. Sedan 7 års ålder har jag varit under runda barnteamets vingar. Dom försökte hjälpa mig men det var inte mycket som funkade på just mig. Bantning är något som jag gjort så mycket att det är roligt! Dieten har jag lagt om till en ”nyttigare” ett oändligt antal gånger. Mitt problem var enligt min egen teori en helt värdelös metabolism och en gudomlig upptagningsförmåga vad gäller energi ifrån föda. Energin som aldrig fick ta slut sparades i form av fett och där stod jag en dag och vägde 134 och kände att det inte plötsligt var lätt längre.

3 år tog det för mig att förfalla till hela 150 kilo. 8 månader tog det att bli av med 70 kilo. Den enda nackdelen med operationen för mig är att jag inte tål vissa saker i mat. Jag kan inte dricka allt för mycket dryck med socker i. Jag får inte i mig speciellt mycket energi när jag på grund av sjukdom inte kan få i mig så mycket mat.

Här är en specifik lista på vad jag inte kan få i mig och varför.

Som ni kanske ser finns är det socker och fett jag inte tål. Kött är för mättande. Jag kan bli proppmätt på en 90g burgare med bröd när jag har bra (dåliga?) dagar! Fett går för fort in i tarmarna och tas upp för snabbt på grund av att det är för fett och söta saker tas upp på samma sätt. Segt godis går helt utmärkt att få i mig men choklad ger mig svettningar. Drycker med socker i gör mig mer eller mindre hög och det gäller allt socker som man kan skölja ner. Sockret går ”för fort” ut i systemet helt enkelt. Socker fungerar också som en katalysator vilket gör att spritdrycker går ut fortare beroende av sockerhalt. Mjölk är för flytande för att tas upp tillräckligt sakta. Laktos = socker. Kolhydrater = socker. Vit fiberpasta är den pasta som är lättast att äta. Det är också den basmat som jag föredrar. Ris är en mördare!