Välkommen tillbaka människa.
Oavsett om du tror på det eller inte. Vare sig du vill det eller inte. Om du är så himla trött på det… När du läser det här så lever du. Du lever. Du andas och i ditt huvud görs kopplingar. Vare sig du vill det eller inte. Dom kopplingarna görs automatiskt. Undermedvetet så går din hjärna just nu igenom vad som gör dig glad. Och du tänker på att du andas. Nu tänker du. Du tänker, hjärnan arbetar. Du ler. Jag hoppas att du ler nu. För om du ler nu så inser du hur lätt det är att påverka dig själv. Jag har påverkat mig själv på sistone. Jag har lurat mig själv till att tro att jag är olycklig. Jag har varit olycklig. Eftersom jag generellt sätt är rätt så olycklig så har inställningen att jag är det gjort mig mer nöjd med situationen.
På senare tid har jag tänkt mycket. Jag tror jag äntligen funnit det i mig att hata. Och jag undrar om jag någonsin har kunnat älska förut. Vad är kärlek? Det är det sista jag tänkt på nu på senare tid. Nu på senare tid har jag mest bara undrat över hur du mår såvitt jag berört ämnet. Vad ska man tro på? Vad tror jag på? Jag tror på kärlek. Att det är något fint. Något som några lyckligt lottade får uppleva och njuta av. Så hur har jag varit förälskad? Jag har under mitt liv upplevt förälskelser för många gånger för att det ska vara rättvist att jag bara kysst 2 andra människor. Första gången personen helhjärtat. Nästa gång en ängel, men tyvärr ur förtvivlan. Jag ångrar inte mycket. Men jag ångrar lite hur min desperation kunde leda mig till det jag gjorde gentemot henne.
För det mesta är jag munter och glad. För det mesta är jag rolig och kvick. Innerst inne så är jag slö och ledsen. Jag antar att det är det som jag menar när jag säger att jag är glad men olycklig. Hej på dig min käraste. Jag älskar dig så att jag blir glad på insidan. Igår var jag rätt så seg. Rätt så slö, rätt så glad. Rätt så rolig. Ni kanske förstår, för er som inte förstår; jag var rätt alkoholiserad. För första gången på väldigt länge var jag med min lillasyster. Jag har inte varit så glad på länge. Och den känslan av att vara glad, kanske till och med lycklig. Och den känslan av att mitt hjärta slår, kanske till och med lever jag? Ställ dig upp och skrik. Gör det i ditt huvud. Vad skriker du? Hör du hur tyst det är? Samtidigt skiftar det mellan ett avlägset, tystat och kontrollerat ”aaaaa”.
Kanske funkar inte din hjärna som min, kanske skriker du bara i ditt huvud. Det viktiga är att du umgås lite med dig själv också.
Skriv för livet. Naseer.
