hej Naseer

Jag är inte välkommen här. I det här livet. Alla dörrar stängs. Jag står här ute, ensam, övergiven. Livet är en fest och jag är killen som inte fick någon inbjudan fast än det är jag som är festvärden. Alla väntar på att jag ska göra entré men alla dörrar är stängda och mitt mobilbateri har dött för länge sen. Vart ska jag vända mig? Jag blöder, överallt. Mest av allt blöder mitt hjärta. Jag älskar men jag är tyst om det. Jag kan inte berätta för dig hur mycket jag tycker om dig.

Jag är inte välkommen. Vad mer kan jag skriva? Jag är oförmögen förmågan att hata. Jag hatar dig. Det betyder ”det gör ont att älska dig”.

Så ofta har jag mycket att säga om mina åsikter. Så ofta har jag något mer att skriva. Men det har jag faktiskt inte nu. Jag skrev i desperation och jag räddade mig själv med hjälp av Svante och med hjälp av Catrin.

Jag kan inte ljuga för dig,
så jag säger det och det blir sant.
Naseer.